i mitt huvud
2012-10-09 | 23:42:44 | KOMMENTERA HÄR! (1) | DAGBOKENSom person har jag på de senaste åren utvecklats enormt. För fyra år sedan hade jag aldrig trott att mitt liv skulle se ut såhär. Att jag skulle vara som jag är. På både gott och ont. De senaste veckorna har jag upptäckt en ny egenskap. Eller ja, förmåga. Förmågan att stressa sönder, att bry sig om exakt allt. Att inte ens kunna prioritera, utan prestera allt på varenda liten grej. Det tar på trafterna. Som fan. Alla krav som jag har på mig. Krav som jag själv satt upp. Hur jag förväntas att vara, som jag själv vill vara. Jag vill inte göra någon besviken, jag vill visa att jag kan. Lite för mycket.
Det känns som att det finns för lite tid till att göra de saker jag vill göra. Hela tiden måsten. Som jag planerar. Det som är problemet. Jag planerar, konstant. Alltid ett steg före. Idag ska jag göra detta, innan veckan är slut ska detta hinnas med... Men jag har ju tid. För det är faktiskt främst skolan som stressar. Vecka 46 ska arbetena över praktiken vara inlämnade. Det måste vara något fel på mig, stressar över något som ska vara klart om fem veckor. Känner knappt igen mig själv. Har alltid tankarna på ett annat ställe. Vad som ska hända, på det som har skett.
Men idag, ingenting. Jag känner ingen ångest och inget behov av att vara någon till lags. Kanske så är det att jag börjat inse fakta. Insett att listan på saker att göra innan lovet har minskat, mycket. Att jag faktiskt redan gjort mer än hälften. Kämpat mig genom det värsta. Men ändå. Det kan inte vara hälsosamt. Känner ingen ork. Orkar inte göra något, orkar inte tänka. Känner inget behov.
Samtidigt som jag vet, att jag kommer ångra det sen igen. Tom och full på samma gång. Kanske är en natt sömn vad jag behöver just nu? Jag tror det, godnatt.