jag låg i sängen igårkväll och tänkte på hur detta året varit. Det har varit det bästa men samtidigt det sämsta, jag har förlorat min farfar och min farmor. Både morfar, jag, jakob, mamma & pappa har varit på sjukhuset/akuten ett antal gånger. Denna julen kommer att suga om jag ska vara ärlig, jag kommer säkert få jättefina julklappar och födelsedagspresenter, det är inte det. Utan att känna saknaden, detta året var det meningen att hela släkten skulle komma hit. Kusinerna, farfar, kerstin, farmor, carl, mormor, morfar och morbröderna.

Men kusinerna ska till sina andra släktingar, bland de som är kvar så ska kerstin fira med sin son och carl har flyttat till halmstad. Så det är bara mormor och morfar och mina morbrödrar kvar, så som sagt så känns det inte som en dunderkul jul.

Men trots allt detta med sjukdomar, dödsfall och allt annat så är mitt liv ganska awesome. Mina föräldrar och jag är väldigt nära (som jag skrev om innan), jag sköter mig i skolan, har världens underbaraste vänner och egentligen är det det enda som behövs. Visst hade det varit trevligt med en pojkvän men det lär väl komma någon gång. När jag tänker på hur bra jag egentligen har det förstår jag inte hur jag kan klaga, mitt liv är pretty great. Det kan jag säga utan att ljuga eller tveka, nu mera ska jag tänka positivt, iaf försöka.

För de problemen jag har nu kommer kvitta i framtiden, allting kommer att gå över, allt kommer att lösa sig!

från och med nu ska jag vara såhär glad alltid, som jag är på bilden, iallafall försöka!