Kläderna, som Jessica och hennes kompisar fick låna var sydda så att de skulle se större och kurvigare ut. Männen vill ha sina fruar lika stora som kor, bokstavligen. De som var där sa;”they took the expression fat like a cow to a whole new level” och jag kan inte göra mer än att hålla med. Männen själva var smala. De var tvungna att vara det för att orka med alla dags-sysslor. Dagen efter mannen friat till sin kvinna är det tradition att hon ska gå upp ännu mer i vikt, för att vara snygg till bröllopet.

Då finns det något som kallas ett ”gödnings-bås” där den blivande frun ska sitta i upp till 2 månader och dricka fet mjölk. De som sitter där inne får endast gå ut där ifrån när de behöver gå på toa. Där inne står mellan 15-20 kannor fyllda med mjölk, innan solen går ner ska alla vara tomma. På morgonen fylls de på igen. På själva bröllopet får mannen inte lov att se sin fru, hon göms bakom sjalar och paraply, medan mannen läser upp sin kärleksförklaring till sin fru.

Det jag lärde mig av att se det programmet var att skönhet är upp till var och en, vad var och en vill se. Man fick höra en del av mannens tal på bröllopet… han nämnde ingenting om hennes utseende eller om hur deras kärlek till varandra var, utan att hon skrattade som en bebis och alla hennes egenskaper. I Sverige och övriga länder låter det galet. Att vara smal är ju så viktigt? Och så fint? Vissa äter barnmat bara för att hålla sig snygg. Men vem är det egentligen som bestämmer att man just ska vara smal för att vara snygg? För att bli omtyckt, för att ens få någon uppmärksamhet av det motsatta könet. Skönhet har blivit som en tävling, enligt mig i alla fall.

Jag har funderat länge över om jag skulle publicera detta inlägget eller inte nu ett tag, hade egentligen kunnat säga hur mycket som helst om just detta, men kände att det var lagom att avsluta där :)

bilderna är kopierade från google - en bild kan däga mer än 1000 ord, speciellt de 2 första (den 3:e är tagen från just det avsnittet jag skrivit om)